Fem dagar kvar

Nej, jag menar faktiskt inte till julafton. Årets chokladkalender räknar också ner till dagen då jag får springa, hoppa, åka skidor, rulla nedför pulkabacken och sparka på stolpar om jag känner för det. Foten har läkt och ska nu vara hel, så jag laddar inför en nystart efter jul. Då ska det tränas och bloggas som aldrig förr! Vi ses om fem dagar!

Sluta vara så anti LCHF

Igår kväll såg jag en dokumentär på 3:an som handlade om föräldrar som ger sina barn LCHF-kost. Först fick man se familjen äta tacos med ostchips istället för tortillabröd och nachos. Sedan berättade mamman att barnen brukar få en grönsak, lite nötter eller en bit ost istället för frukt att ta med till skolan. Det här är något helt normalt för mig, så jag förstår inte hur kan det vara radikalt att tycka om ostchips eller att föredra paprika framför banan? Därför blev jag minst sagt irriterad när hela inslaget vändes till ett totalt anti LCHF-perspektiv  som fick dessa föräldrar att framstå som oansvariga. Läkaren som uttalade sig i ämnet sa en massa saker jag väljer att inte minnas. Men så sa han också en sak som jag kommer ihåg just för att det lät så idiotiskt, nämligen att hjärnan behöver socker och att det finns forskning som visar att människor som druckit sockervatten presterar bättre på minnestester. Vänta lite nu doktorn! Menar du att socker är bra? För det vet vi väl alla att det inte är? Där rök varenda liten smula av det förtroende jag hade för dig.

Som jag skrivit förut ogillar jag att sätta en stämpel på min kost. Och det är nästan ännu värre när andra tar sig friheten att döma mig och maten på min tallrik. LCHF kan tolkas på så många olika sätt. För vissa kanske det betyder smör och en biff. För andra handlar det bara om en så enkel sak som att undvika potatis, pasta, ris, bröd och socker. Man kan inte dra alla över en kam här, det fungerar inte så.

Som avslut har jag en fråga (som antagligen blir obesvarad) till alla anti-LCHF:are: Om familjen i tv 3:s dokumentär hade sagt att de var glutenallergiker med diabetes som får eksem av att äta ris, skulle ni låta dem få matro då?

En månad kvar

Idag är det exakt en månad kvar till bästa dagen på året: julafton! Men det är inte bara klapparna, maten, Kalle och tomten jag längtar efter, utan det är också att få springa. Jag funderar på om jag borde ta en midnattsrunda innan julottan bara för att jag kan ;)

Ännu mera styrka

På gymmet igår:

Cykel, bänkpress, triceps, vader, axlar med hantlar, rak mage, lats och rygglyft.

Jag och väggen ikväll: 

Inkast, bakåtkast, framåtkast, fejkchins, sned och rak mage, rygg, benböj och utfallssteg. 

Delfinen - min räddning

Den här fina delfinen köpte jag på en hälsomässa i Älvsjö förra året. Den är perfekt för muskler med träningsvärk! 

Det finns tre olika massagedelar som kan användas på olika muskler.

Sen är det bara att trycka på knappen så börjar den vibrera!

Ortopeden sa både ja och nej

Jag kom nyss hem från ortopeden. Det var kul att se röntgenbilderna. Jag trodde att det fanns speciella fotskruvar eller något, men nej, det är borrskruvar de sätter in i fötter på folk. Attans att jag inte har en bild, det skulle ha varit coolt. Benet har läkt ihop bra förutom allra längst ut på kanten där det finns ett yttepyttelitet spår av en fraktur kvar. Därför rekommenderade läkaren att jag inte skulle springa eller hoppa alls förrän efter jul (hehe, vi får hoppas att han inte läser min blogg och ser att jag har varit busig). Fram till dess får jag väl pallra mig iväg till simhallen och gymmet. Hejahejaheja!

Intervallpremiär

Jösses. Min promenadstil från bilen till ytterdörren beskrevs som "bajsnödig". Trapporna besteg jag med raka ben, så ni kan ju föreställa er hur det såg ut... Nu fasar jag inför att resa mig upp från stolen jag sitter på. Vad ligger bakom det här? Jo, det är en kombination mellan träningsvärken jag beskrev imorse och det faktum att jag inte sprungit på tre månader. Dagens pass bestod av 16 intervaller med varierande längd; allt från 30 till 90 sekunders löpning. Mitt mål var att inte släppa klungan och jag tyckte att jag skötte mig fint. Straffet för den persen fick jag ju sota för nu efteråt, men det var det värt! Imorgon blir det vila och på onsdag ska jag till röntgen och ortopeden.

Världens bästa smärta

Det gör ont att kliva upp ur sängen, att sätta sig ner på toasitsen, att lyfta armarna för att borsta håret och det gör till och med ont att andas. Jag kan klaga och tycka jättesynd om mig själv, men innerst inne vet jag med säkerhet att jag inte skulle vilja slippa smärtan. Den är ett bevis på att jag blivit starkare och mer uthållig. Därför älskar jag den och njuter av den och det tycker jag att alla borde göra, för om man fortsätter träna kommer den inte tillbaka och kanske kommer man till och med att sakna den.

Cirkelfys

I eftermiddags hade vi stenhård cirkelfys med laget. Vi körde intervaller på en minut vid varje station, som bestod av bland annat plankan, situps, burpies och en massa annat "skoj". Eftersom jag bara har lyft tungt och tränat mer explosivt var jag ovan, vilket ledde till att det här blev extremt jobbigt. I början var det armarna som tog mest stryk, men allt eftersom började det krampa i låren, både fram och bak. Det var sååå skönt att stretcha efteråt, det kändes som att kavla ut en hoptryckt deg. Nu ska jag sova och låta kroppen återhämta sig lite. Det är tur att man har sovmorgon!

Ett steg närmare bollen

Laget hade löpning i Friidrottshallen nu ikväll, så jag åkte dit för att vara med lite på ett hörn. Mina vader klarade av jogging i tio minuter och fyra 200metersintervaller, sedan ville de inte samarbeta längre. Resten av tiden tränade jag med medicinboll. Kroppen är helt slut nu efteråt, så det blir intressant att se om jag kommer upp ur sängen imorgon bitti...