Igår kväll såg jag en dokumentär på 3:an som handlade om föräldrar som ger sina barn LCHF-kost. Först fick man se familjen äta tacos med ostchips istället för tortillabröd och nachos. Sedan berättade mamman att barnen brukar få en grönsak, lite nötter eller en bit ost istället för frukt att ta med till skolan. Det här är något helt normalt för mig, så jag förstår inte hur kan det vara radikalt att tycka om ostchips eller att föredra paprika framför banan? Därför blev jag minst sagt irriterad när hela inslaget vändes till ett totalt anti LCHF-perspektiv som fick dessa föräldrar att framstå som oansvariga. Läkaren som uttalade sig i ämnet sa en massa saker jag väljer att inte minnas. Men så sa han också en sak som jag kommer ihåg just för att det lät så idiotiskt, nämligen att hjärnan behöver socker och att det finns forskning som visar att människor som druckit sockervatten presterar bättre på minnestester. Vänta lite nu doktorn! Menar du att socker är bra? För det vet vi väl alla att det inte är? Där rök varenda liten smula av det förtroende jag hade för dig.
Som jag skrivit förut ogillar jag att sätta en stämpel på min kost. Och det är nästan ännu värre när andra tar sig friheten att döma mig och maten på min tallrik. LCHF kan tolkas på så många olika sätt. För vissa kanske det betyder smör och en biff. För andra handlar det bara om en så enkel sak som att undvika potatis, pasta, ris, bröd och socker. Man kan inte dra alla över en kam här, det fungerar inte så.
Som avslut har jag en fråga (som antagligen blir obesvarad) till alla anti-LCHF:are: Om familjen i tv 3:s dokumentär hade sagt att de var glutenallergiker med diabetes som får eksem av att äta ris, skulle ni låta dem få matro då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar